Golvspecifika Skadeprocesser
Exempel på golvspecifika skadeprocesser:
- Lim bryts ner av alkalisk fukt.
- Kasein bryts ner till ammoniak vilket missfärgar exempelvis parkett.
- Mjukgörare från ytmaterial av PVC bryts ner.
- Parkett sväller av fukt.
- Linoleum sväller och blåsor kan bildas.
- Gipspapp möglar vid socklar.
Kriterier för uttorkning med hänsyn till fuktkänslighet för olika ytmaterial
Ytbeläggningsmaterial kan generellt delas in i tre grupper:
- Ytbeläggning okänslig för fukt.
- Ytbeläggning känslig för fukt.
- Ytbeläggning mycket känslig för fukt.
1. Ytbeläggningar okänsliga för fukt
Till exempel sten och klinkers. Dessa kan utstå att vara i en fuktig, alkalisk miljö under längre perioder. RFKRIT=100% för själva ytbeläggningen. I AMA Hus anges 95% som maximal RF för dessa ytbeläggningar. Men observera att glasmosaik och kakel av sten och keramik kan reagera på alkalier och avsöndra mängder av alkaliselsytagel, en svällande process som kan leda till att plattorna sprängs. I det här fallet måste RF reduceras eller ett lågalkaliskt underlag användas. Vid hög fuktighet bör du även vara medveten om risken för att salter kan transporteras upp genom fogarna mellan keramiska plattor och fälla ut på golvets yta.
2. Ytbeläggningar känsliga för fukt
Exempel på dessa är golv av PVC och linoleum vilka vanligtvis är fästa mot underlaget och kan i sig tåla högre fuktnivåer än trä. Beläggningar av PVC kan användas i badrum där de kommer att utsättas för fukt under långa perioder. Anledningen till varför lim och golvmaterial kan skadas av underlaget är att fukt kan agera som en transportör av alkalier från underlag av betong. Hydroxyl (OH–)joner transporteras till limmet och ytbeläggningen och bryter ner dem, s.k. förtvålning. Nedbrytningsprodukter, vanligtvis alkoholer, frigörs och förs vidare ut i innemiljön, emissioner. När effekten är av mindre karaktär upptäcks den först när beläggningen bryts upp. I mer allvarliga fall kommer det en lukt från golvet. Alkoholerna som produceras har en stark lukt och anses vara ett tecken på ett “sjukt golv”. Men, alkoholerna i sig är inte giftiga i den koncentration som förekommer i ett sjukt golv.
I sådana fall är det fördelaktigt att täcka över betongunderlaget med en avjämnande massa. En avjämningsmassa för golv har betydligt lägre alkalitet (pH värde) än betong. Ett avjämnande lager är alltså ett mer effektivt sätt att skapa en mindre alkalisk miljö vid kontaktytan mellan underlag och beläggning och på så sätt minskas risken för nedbrytning och emissioner.
3. Beläggning mycket känsliga för fukt.
Exempelvis trä och kork. Trä är mycket känsligt för fukt och sväller när det kommer i kontakt med det. Om trä utsätts för höga fuktnivåer under längre tid, riskeras förutom svällning, tillväxt av mögel och rötsvamp. Trägolv kan därför inte läggas på underlag med ett RF högre än 60%. Eftersom det är prakktiskt näst intill omöjligt att uppnå 60% RF i ett betongbjälklag används normalt någon form av fuktskydd, exempelvis åldersbeständig plastfolie (max RF 95% enligt AMA Hus) eller speciallimmer (så kallade SMP eller MS-polymerlimmer), max RF normalt 85% enligt limtillverkarens anvisningar.
