Uttorkningsfaser

Uttorkningsförloppet kan indelas i två skeden:

Första uttorkningsfasen

I den första fasen är materialytan våt och uttorkningshastigheten bestäms av avdunstningen från den våta ytan.
Detta skede av uttorkningsprocessen pågår så länge som fukttransporten från materialets kapillärer är tillräckligt stor för att hålla ytan våt så att avdunstningen kan fortsätta. Olika åtgärder kan vidtas för att öka torkningshastigheten, till exempel att hålla RF lågt i den omgivande luften, en hög lufthastighet över ytan och en hög temperatur i materialet. Emellertid kan höga avdunstningshastigheter i tidigt skede leda till oönskade effekter så som okontrollerad sprickbildning. Avdunstning av vatten från materialets yta avlägsnar värme, vilket leder till att ytan kyls ned om värme inte tillförs. Denna kyleffekt kompenseras delvis av den värmeutvecklingen som sker när avjämningsmassor och betong härdar. Det är inte rekommenderat att sätta in åtgärder för forderad uttorkning (avfuktare, etc.) tidigare än tre dygn efter avjämning.

Andra uttorkningsfasen

I den andra fasen påverkar det uttorkande materialets egenskaper och fukttillståndet uttorkningshastigheten.
“Fuktfronten” försvinner gradvis in i konstruktionen, vilket betyder att fukten måste transporteras över ett stadigt ökande avstånd, huvudsakligen i form av ånga, för att kunna avdunsta från materalytan. Denna längre sträcka skapar ännu högre motstånd mot fukttransport och uttorkningen avtar. Under det andra uttorkningsskedet, bör fukttransport till materialets yta vara så hög som möjligt. Detta är viktigt eftersom betongen eller avjämningsmassan fullbordar det första skedet på mycket kort tid. Åtgärder för att uppnå detta innefattar främst en hög temperatur i materialet, men även lågt RF i den omgivande luften, vilket kräver god ventilation. Uttorkningen fortskrider långsammare i den andra fasen, varför lufthastigheten över materialet yta har mindre betydelse. Hög temperatur är den viktigaste faktorn för att främja uttorkningshastigheten.