Kloridinnehåll (Ind)
Kloridinnehåll (applicerbart på industriella- och parkeringssystem)
Allmänt
Klorider kan både gjutas in i betong eller transporteras in från den externa miljön. Kloridjoner som når stålytan på armeringsjärnen bryter passificeringen av dessa även om det inte sker någon betydande sänkning av pH:n. Det passiva skiktet bryts ner och korrosion påbörjas eller fortskrider snabbt.
För att ta reda på kloridnivån i betongen, blandas betongdamm med syra och kloridkoncentrationen i vikts-% av cementet bestäms. Prover är oftast extraherade genom användning av en enkel borr som direkt producerar damm eller en kärnborr där skivor av kärnan måste sågas efteråt för att undersöka koncentrationen vid vissa djup. Korrosionströskeln är vanligtvis given som 0,4 % klorid av vikt av cement eller 0,05 % klorid av vikt av betong.
På plats
Var proverna tas beror till stor del på det individuella läget och arkitektuella formgivningen av objektet. I princip ska tester vid de mest extrema ställena såsom låga punkter nära tapphål såväl som höga golvpositioner ge en fullständig skala av kloridkoncentrationer. Ett linje-rastertest anpassat till ett objekt kan också ge en användbar översikt. Samtidiga mätningar i betongtäckning skall alltid utföras på samma plats vilket förenklar utvärderingen av korrisonsnivån.
Som en ungefärlig riktlinje rekommederar vi en provtagning var 150 m².
- Om en enkel borr används betyder detta att minst tre borrningarna med olika djup bör tas in närheten av varandra (t.ex. 20 mm, 30 mm, 40 mm). De första 5 mm av en borrning ska inte räknas med och bör tas bort.
- Om en kärnborr används ska en kärna tas till ett önskat maximalt djup. Denna kärna sågas sedan i skivor på 5 mm eller 10 mm och krossas för att få en motsvarande skalbestämning av kloridkoncentrationer.
OBS! När prover på plats är extraherade rekommenderar Weber att en erfaren tekniker eller institution förtsätter med upplösningen av den krossade betongen i syra och analysen av det slutliga resultatet.