Grovhetsmätning
Tekniska testspecifikationer för bestämning av ytgrovhet genom Sandytametoden¹
1. Applicering
Metoden används för bestämning av ytgrovhet på den övre ytan av horisontella betongfundament, ersättningsbetong-system och, där tillämpligt, gamla ytskyddssystem.
Testet ska utföras efter förberedelse av ytan och efter tillfredsställande prov på separationsmotstånd.
2. Beskrivning av metoden
En viss mängd sand fördelas cirkulärt över ytan som ska testas, så att håligheter precis fylls. Ytgrovheten R¹ definieras som höjden på den imaginära cylindriska kropp som har diametern d och sandvolymen V.
3. Utrustning och hjälpmedel
- Kärl en känd volym V mellan 25 cm³ och 50 cm³ (spritglas: 2 cl = 20 cm³)
- Torr kiselsand, kornstorlek 0,1 – 0,5 mm
- Rund hårdträskiva (diameter 5 cm, 1 cm tjock) med en pigg i mitten av ovansidan som fungerar som handtag
- Vikningsregel
4. Utförande
- Fyll kärlet med kiselsand och skaka ut innehållet på den torra, rena ytan.
- Gnugga i sanden i ytans håligheter med skivan, i en spiralrörelse med växande diameter, utan tryck, tills håligheterna precis fylls.
- Mät cirkelns diameter
5. Analys
Ytans grovhet Rt [mm] beräknas från sandvolymen V(cm³) och diametern d [cm] av den ungefär cirkulärt fördelade sanden med uttrycket:
Rt=40 V /(? d²)
Med en maximal ytgrovhet på Rt= 1,5 mm, bör diametern d inte hamna under följande värden beroende på volymen V:
| V [cm³] | 25 | 30 | 35 | 40 | 45 | 50 |
| dnis [cm] | 15 | 16 | 18 | 19 | 20 | 21 |
¹Testmetod efter Kaufmann, N.: Das Sandflächenverfahren [sandyta
metoden], Strassenbautechnik 24 (1971), no. 3, pp. 131-135
